working titles
när jag tänker på hur det är exakt precis nu, då är det liksom bra. just nu. får inte tänka på i morgon eller igår. får inte bara får inte för då missar jag liksom idag. missar hur det känns att finnas leva vara. hur lakanen känns mot kroppen och hur tankarna blåser för livets skull. hur allt jag ser inte är illusioner eller drömmar, hur det är verkligt precis som jag och hur jag kan få vara hur glad jag vill eller hur ledsen jag vill och det är okej. hur jag kan överleva livet, övervinna rädslan och se klart över horisonten.
sommarnatt
bland alla lysande ögon för sommarens skull och under syrenernas sista dofter
- där fanns vi.
och det var så vackert hela alltet
som träden
hur de lät solen vara med till sista stund innan de räddade oss från mörkret med tunga vilda löv
som ljuset
hur det tillsut inte fanns något kvar längre och vi kisade mot mörkret som om det vore solen för att ens se något
men jag såg
jag såg hur vacker han var innan ljuset försvann
och sen bara visste jag
men hur ska jag ens kunna klä det i ord
hur ska orden ens räcka när ögonen hans fann sig djupare än avståndet till månen
aldrig kommer det finnas ett alfabet långt nog
men jag väntar.
och jag vill säga till honom att
"vet du varför jag inte ville ses jo för jag var så rädd för hur det skulle kännas i hjärtat så rädd för att det skulle kännas precis så som innan och det vill inte jag ha"
lämna mig inte ifred
Det är så jävla konstigt. Hur man ena dagen avbokar för nejnejnej vi kan inte ses jag är inte redo att bara hänga, och andra dagen ångrar och tänker varför kan jag bara inte ringa honom nu och så kan vi fixa allt och sen kan han kyssa mig, men stoppas av rösten i mitt huvud som säger "du vet ju hur det blir" för man vet hur det blir, helt jävla ärligt, men man vill inte inse för man vill så gärna att det ska funka man vill så jävla mycket för man vill inte vara ensam mer. Så drömmer man om honom så tydligt att det känns så verkligt och i drömmen är inget heller särskilt bra men ändå förändrar det inget. Och man önskar så jävla djupt att allt skulle bli bra. Att man skulle ses och allt skulle kännas så jävla bra.
