kraftfalt.blogg.se

Det är så jävla konstigt. Hur man ena dagen avbokar för nejnejnej vi kan inte ses jag är inte redo att bara hänga, och andra dagen ångrar och tänker varför kan jag bara inte ringa honom nu och så kan vi fixa allt och sen kan han kyssa mig, men stoppas av rösten i mitt huvud som säger "du vet ju hur det blir" för man vet hur det blir, helt jävla ärligt, men man vill inte inse för man vill så gärna att det ska funka man vill så jävla mycket för man vill inte vara ensam mer. Så drömmer man om honom så tydligt att det känns så verkligt och i drömmen är inget heller särskilt bra men ändå förändrar det inget. Och man önskar så jävla djupt att allt skulle bli bra. Att man skulle ses och allt skulle kännas så jävla bra.