kraftfalt.blogg.se

Det bästa var att det kom så oväntat. Som regn i öknen, som en blixt från klar himmel, ja ni fattar. Men det är ju så. Man blir alltid sådär soligt glad när man inte förväntar sig något men så blir det ändå sådär bra. 

Jag ska minnas den här natten länge, kanske för evigt. Hur han fick mig att känna och hur härligt glad han var. Hur hans muskulösa armar kändes genom skjorttyget när jag rörde vid honom, för det gjorde jag, ganska många gånger faktiskt. Känslan i magen med hans arm kring mina axlar och hur hans ögon kändes typ som mjuka blixtar när vi fick ögonkontakt. Hur magen liksom knöt sig på ett jättejättehärligt sätt när han sa saker som fick mig att känna mig bra och hur jag ville vara nära honom varenda fjuttig liten sekund och när jag vred mig lite lite åt höger i bilen på väg hem så att vi snuddade hela tiden. Han var så varm. Liksom inifrån och ut.

 

Jag minns hur jag förvånades hela tiden över att jag kände så mycket. Förvånades över att jag drogs till just honom. Men han var så charmig på något sätt. Och han fick mig att skratta. Men det är så sorgligt egentligen, hur mycket fördomar man har. Tänk så många bra personer man missar. Tur att vi inte missade varandra.

Allt kommer inte gå åt helvete, jag vet det nu. som om jag litar på mig själv på ett nytt sätt. jag vet att jag kommer fixa det, allt det där med livet ni vet, för jag fixar allt. allt ordnar sig alltid och det finns så mycket jag kan göra. det finns så mycket att leva för och jag kan göra vad jag vill med mitt liv. VAD JAG VILL. och jag har friheten att ändra mig och göra något annat NÄR JAG VILL. det är helt sjukt egentligen hur jag kan gå här, mitt på blanka dan, och känna mig olycklig. Hur jag kan känna mig obetydlig när det finns så mycket bra jag kan göra. Hur jag kan känna mig svag när jag klarar allt. Jag är så jävla fri egentligen. Jag måste bara börja utnyttja det. För jag kan göra VAD JAG VILL.

och det här är inte slutet, det är början på allt.

Allt är förändrat nu. För ett par dagar sedan fick jag reda på att han hade skrivit till henne och bett henne att sova där. Han hade frågat varför hon var ledsen och han hade sagt att han aldrig skulle låta någon göra henne ledsen. Han är den från förra texten och från alla olyckliga ord de senaste två åren. Och Hon är min bästa vän. Han försökte med min.bästa.vän. 

 

Plötsligt är det som att jag inser. Jag inser det jag sett förbi i två hela år. Som att någon plötsligt lyft min blick mot himlen och jag ser hur han är. Hur han egentligen inte är någonting. Han är inte annorlunda. Han är inte speciell. Han är inte fantastisk. Han är inte ens okej. Jag ser hur mycket jag gett honom och hur lite han gett mig. Hur han inte är annorlunda så som jag trodde. Hur vi inte alls delar något speciellt djupt där inne som jag skrev för månader sen utan istället hur jag inte alls är som honom och hur jävla glad jag är för det. Och fan vad han borde vara tacksam. Tacksam för alla fina ord och tankar jag skänkt honom. Tacksam för att jag alltid trott det bästa om honom. 

 

Igår natt sov jag inget. Igår natt famlade jag i mörkret och försökte förstå det här som jag skriver nu. Försökte förstå att han inte är den jag trodde han var. Hela natten var jag vaken för att liksom låta det smälta in. Det var sista sömnlösa natten för hans skull. Aldrig mer. 

 

Men inatt sov jag och inatt drömde jag hur jag träffade honom på bussen och han pratade alldeles för snabbt för han var skiträdd för han visste att jag visste och jag tänkte att rätt åt honom. Rätt åt honom för jag känner ingen sympati för honom mer. Jag bryr mig inte om honom mer för jag vet nu att jag inte kommer få något tillbaka. Det är så det är.

 

Han är inte mitt självklara exempel mer. 

Lyssnar på Melissa horns Jag saknar dig mindre och mindre och jag höjer volymen till högsta liksom för att tvinga mig själv till samma känslor. Men det skär i öronen och jag saknar honom mer nu. Nu när tankarna på att flytta hemifrån plötsligt blev ännu mer påtagliga. Hur vi kunde bo närmare varandra och hur vi kunde ses mer då. Hur han kunde komma hem till oss och sitta på golvet och dricka rosé för vi skulle inte ha några möbler. Hur vi kunde hångla i trappuppgången och aldrig somna på natten.