Något hände
Minns den här mattan. Sist jag satt här. Den var så ful, så jävla ful. Fel färgkombinationer och inkletade tuggummifläckar.
Nu är den vacker, så jävla vacker.
För han gör mig glad.
ja han var det
han var så himla söt
hans hand runt min nacke
han var så himla söt
hans öl i min hand
han var så himla söt
hans lockar mot mitt öra
han var så himla söt
hans nummer i min telefon
han var så himla söt
hur vet man vad?
Vad som är viktigt- det är så himla svårt.
Aldrig vet en vad det är som drar, vad det är som får en att göra eller inte göra saker.
Vad det är som får en att skicka iväg det där smset som kommer rasera allt
Vad som håller en tillbaka från att gå fram till han där på bänken som ler så stort varje gång han tittar
Vad som får en att sätta stopp säga nej springa bort från någon som vill en så väl och inget annat
Vad som stoppar en från att inte hångla upp den där killen som är ett år yngre och så himla söt
Är det förnuftet? Det undermedvetna? Något slags inre begär?
Alla spärrar, alla vidöppna dörrar man aldrig väljer, alla tecken och varningssignaler som man inte har ögon för, vad händer med dessa?
