sommarnatt
bland alla lysande ögon för sommarens skull och under syrenernas sista dofter
- där fanns vi.
och det var så vackert hela alltet
som träden
hur de lät solen vara med till sista stund innan de räddade oss från mörkret med tunga vilda löv
som ljuset
hur det tillsut inte fanns något kvar längre och vi kisade mot mörkret som om det vore solen för att ens se något
men jag såg
jag såg hur vacker han var innan ljuset försvann
och sen bara visste jag
men hur ska jag ens kunna klä det i ord
hur ska orden ens räcka när ögonen hans fann sig djupare än avståndet till månen
aldrig kommer det finnas ett alfabet långt nog
men jag väntar.
Kommentarer
Trackback
