ett minne
Det var fjortonde maj och det var sista gången vi delade ett samtal med varandra. Eller delade något över huvud taget kanske. Jag minns att det kändes så konstigt, för en gångs skull var det jag som drev samtalet, i alla fall så gott jag kunde. Du var lågmäld, långsam, och det var din födelsedag. Jag ringde för att säga att jag kommer inte ikväll men grattis. Jag hade inget annat val. Jag var ju bjuden men det var redan försent. Jag var redan så jävla pinsamt kär att jag inte hade kunnat hantera en sådan snopen situation. En sådan situation där allt skulle påminna mig om att det redan fanns någon annan. Jag var inte beredd, och efteråt var jag inte beredd heller. Det var en liten sorg att behöva kväva känslorna. Vilka det exakt var vet jag inte men de var stora och starka. För dig. Och jag tänker fortfarande på dig ibland. Jag tänker på dig och vet att jag aldrig glömmer dig. Kan inte glömma den första som fick mig.
