kraftfalt.blogg.se

Kan du inte bara bo hemma igen så vi kan dra paralleller till Solsidan om ca allt, slå mamma och pappa i alias med hästlängder och skämta så internt så att ingen någonsin förstår det roliga bara vi.

För jag saknar dig så jävla mycket ibland.

Som när jag går förbi ditt rum, ser hur mörkt det är och hur ingen sitter där i sängen med datorn, så som du brukade. Hur din förut så fullproppade filmhylla nu är urplockad för du har tagit med dig fvoriterna dit där du bor nu. Hur väggarna gapar tomma för affisherna skulle med de också, och hur trägolvet knakar ännu mer nu för det är så tyst. Så tyst för du är inte här.

Och jag sjunker ner på golvet med gråten som en tjock ryamatta i halsen. Släpper efter och lämner en liten liten pöl av salta tårar på det repade trägolvet. Tänker att om ditt rum vore ungefär som en woodoo-docka fast snäll, då kanske du känner mina tårar och kommer hem igen.