kraftfalt.blogg.se

Det är vad som slår mig när jag sitter framför spegeln i frisörstolen och tvingas stirra på mitt tomma trötta ansikte.

Jag har inte sovit på flera nätter. Inte särskilt ordentligt i alla fall. Och jag har inte ätit på flera dagar. Inte heller det ordentligt i alla fall. Och i mina förut gröna ögon bildas ett mönster av något som jag gång på gång försökt förstå.

Och det är nu jag förstår det. Hur jag gjorde det så lätt för mig. Hur jag bara var arg hela tiden. Var arg i matteboken sista fredagstimmen, var arg under sena kvällssamtal i chatten, var arg i korridoren och brände med blickar. Hårda blickar och vassa ord som han kanske inte förstod varför. Han kan inte ha förstått varför för det fanns inget därför. Det var bara jag. Jag som inte förstod. För om man skulle räkna alla gånger och några till så är det femtio procent mitt fel och kanske lite till att vi inte ens vågar dela ögonkontakt med varandra mer.