kraftfalt.blogg.se

Efter vad som känns som ett decenium sorg sitter jag på bussen och känner helt plötsligt det där andra igen. Det där som var så länge sedan nu. En försommarkvälls slut med bara fötter mot både asfalt och gräs och jag känner helt plötsligt kärlek till mig själv. Med mjuka toner i öronen och under himlen som aldrig mörknar och jag tänker att det ska inte mitt hjärta heller göra igen eller åtminstone ska jag ta bättre hand om det för det vet jag att jag kan nu. Jag vet för jag lär mig om vem jag är och vad jag behöver och jag ska ge det till mig själv. Till varje jävla pris.