140214

Det är dagen då det ska hända
det är nu jag ska få förstå att det verkligen hänt
vi äter frukost
jag mitt emot mamma
hon läser serierna
koncentrerar sig på sin skål med fil
och på serierna
hon läser aldrig serierna.
 
Jag plockar undan på diskbänken
solen har letat sig in genom det lilla fönstret bakom spisen
kastar spridda strimmor ljus bland smulorna på bänken
de syns mer då
jag föser ihop dom med båda händerna
ner i vasken
men solen är kvar en stund till
 
i bilen
mamma sjunger upp
distraherar
jag försöker slappna av
tänker att
mina käkar kommer få jobba sen
 
på ett fik en timme innan
har nästan druckit upp min varma choklad
bad om ljus så att jag inte får ont i magen
det har jag redan
då känner jag något
som sinnesro
som om han rört min själ
fast han inte finns mer
stillat och lugnat
och en sista gång sagt att "ta det med ro"
 
Vi sjunger för honom
för livet
som tog slut
Då 
i kyrkan
Så kommer solen
Värmer de som behöver den bäst just där
Torkar deras tårar för en stund
Tröstar in i det allra allra sista.
 
 
 

"my memory loves you; it asks about you all the time"

plötsligt bara står han där mitt bland allt folk
pratar göteborgska i mitt öra
att mitt namn är fint
ny stad
nya människor
jag vill ha honom mer än allt
 
vi kysser varandra lite
han smakar salt
han snurrar mig en gång
två gånger
snart går vi arm i arm
stannar i en trappa
sitter ner en stund
kysser varandra igen och igen
hans händer är varmast 
jag kan inte frysa nu
 
vi pratar om vackra städer
gissar ålder
påminner om namn
sen i en taxi
ett nytt nummer 
och en sista kyss
som smakar salt
 
 

RSS 2.0