010614
..Här finns ju ställen att gå till och människor att hänga med och saker att se och jag borde inte klaga. Men ingen förstår mig. Ingen jävel förstår mig. Hur jag hellre pratar om viktiga saker än om vem som hade snyggast balklänning. Hellre om livet än om någon annans kompis pojkvän. Hellre om jobbet än om vem som är sur på vem, någons nya naglar eller bästa sättet att bli snygg bli smal bli fin, och faktiskt hellre om dålig musik än om ingen musik alls. Jag gör snart vad som helst och jag orkar inte det. Jag orkar inte känna mig så hopplös. Som om det inte var mer än såhär, det där livet alla snackar om. Jag vägrar tro det. Jag vägrar tro att livet inte är mer än en pojkvän man halvgillar och gelénaglar och vikthets och statuskrig. Jag facking vägrar att tro att det inte finns mer än så. För jag vill ha kärlek på riktigt och inte bara för att. Jag är klar med det nu. Jag vill har kärlek som är kärlek och vänskap som är trygghet. Inga jävla spel. Jag vill ha riktiga samtal som rör vid något mer än bara den yttersta ytan. Jag vill prata om sånt som gör ont och sånt som gör gott och jag bara villvillvill så himla mycket av det och jag ORKAR INTE MED DENNA FÖRBANNADE EGOVÄRLD TA MIG HÄR IFRÅN
