kraftfalt.blogg.se

Typ såhär: ja men det är lugnt du kan få låna mitt hjärta en stund eller jag så länge du behöver det för det är mjukt och snällt och tar emot så att det inte gör ont när du faller men bara du lämnar tillbaka det och ja oj här var det visst lite trasigt men nejnej det är lugnt det gör inget det var säkert inte meningen och det löser sig för mig ja det är absolut ingen fara bara du känner dig okej så att jag kan leva med mig själv sen.

fanfanfan vad du ska peppa nu ja. du ska sluta bry dig om honom för han är inte den. han är inte den enda det finns fler och SÅ JÄVLA KÄR var du inte i honom. för tänk efter. tänk dig in i situationerna som kunde uppstått, ja nej ja. DU VILLE INTE. Det hade inte kännts bra. Det hade inte blivit bra. Inte heller så som du tänkt dig. DU KLARAR DIG SÅ JÄVLA MYCKET BÄTTRE UTAN HONOM. eller åtminstone lika bra. DET ÄR SANT. DU KLARADE JU DIG INNAN, SÅ VAD ÄR PROBLEMET????????? förihelvete, så snygg är han VERKLIGEN inte och så jävla speciell är han inte. han tycker ju mest om din utsida och han vet inget om ditt inre och ser han inte ditt HELT JÄVLA FANTASTISKA inre så ja, SYND för honom alltså. 

 

shit. hoppas ni förtstår att detta så väldigt icke välskrivna inlägg är mest för min egen skull. inte särskilt fint alls, nej, men betydelsefullt ändå, och det är det viktigaste. jag vill spara ALLA tankar ju. även de som inte utrycker sig så vackert i skrift.

och ikväll mår jag bra. det mesta känns fint och för att liksom spara känslan och nuet och för att inte tappa bort det allt för snabbt ville jag bara skriva det här.

Jag älskar:

att spela med mitt band

att fotografera

att se mina egna bilder i tryck

värmeljus

att dricka te

att sitta framför brasan

jul och allt som har med det att göra

ljusslingor i väggar och tak och ja, överallt

min familj

mina vänner

att möblera om

att dansa

att läsa en riktigt bra bok

att bära och köpa nya stickade tröjor (får aldrig nog)

att läsa bloggar som får mig att tänka på hur mycket fint det finn i världen, allt värt att romantisera

att plötsligt vara ledig en dag mitt i veckan

doften av clemetin

att dricka glögg och småprata

att spela med min familj

doften av tända ljus

att skriva

att gå på ikea och handla småsaker som gör rummet mysigare

att bläddra genom instagramflödet (speciellt när det snart är jul, ännu mysigare då)

att titta på havet

att sitta på fik tills det blir mörkt 

att göra egen varm choklad

mjuka flanellpyjamasar

grova raggsockar

nya påslakanset

mjuk snö

att promenera hem en sen kväll utan att det är mörkt för att snön gör allt så mycket ljusare

julmusik

att baka pepparkakor

romantiska komedier där allt slutar lyckligt

magkrampsskratt

att åka bil med familjen under mellandagarna och hälsa på mormor och farmor

att gå på åhlens när det är jul

att titta på solsidan med familjen 

alla interna skämt jag och min bror har

att gå på fotografiska

mia skäringers krönikor

att ha spontana och enkla tacokvällar med de allra bästa

 

 

 

 

 

 

 

 

kan det verkligen vara så? gick det så jävla snabbt fram till stupet? 

det här är vad jag tänker när jag trycker upp den tunga dörren och går ut från elevhälsan. jag har varit där inne i en timme nu och dörren känns lika tung som mitt hjärta och det blöder. hårt blöder det precis som i maggios texter.

 

hon sa att det kan handla om att jag är på väg in i en depression, och bara ordet gjorde mig så jävla rädd. rädd för mig själv. kände mig så jävla liten och ynklig när jag satt där framför en okänd kvinna och grät. grät för allt som jag hela tiden vetat om men aldrig vågat inse. grät för de saker som jag aldrig pratat om med en annan människa på riktigt och på allvar. Sammanlagt tre pappersnäsdukar från en brun låda på bordet använde jag som jag sedan pillade sönder allihop av ren nervositet.

 

och nu är jag hemma och skriver snabbt in de tio bokstäverna i sökrutan på google innan jag lika snabbt klickar ner sidan igen. varför i helvete ska jag googla det? vad hjälper det mig egenligen? det kanske inte ens är det. jag kanske bara är helt fucked up i skallen helt utan anledning. eller bara lite nedstämd som hon sa.

men vad det än är så har jag ont i huvudet. hårt som fan spänner det under pannbenet ovanför vänstra ögat och jag vill bara sova. Orkar inte tänka orkar inte prata orkar inte ens vara. och oavsätt vad det handlar om så räcker det nu, jag vill upp härifrån. jag ska inte längre ner nu. det ska jag bara inte. 

Igårkväll kl 23.10 skrev jag i mina mobilanteckningar att

"Du vet som när man lägger kinden mot kudden så nära att man kan höra hur ögonfransarna försiktigt skrapar mot örngottet när man blinkar? Så nära vill jag vara dig."

Och idag gick jag sönder inuti när han log mot mig.

 

Och det är konstigt det där. Hur saker och ting kan kastas om och vända på en sekund. Som när jag gick hem i en mörk stad igår ikväll och såg att det stora trädet vid busstationen nu var alldeles glittrigt av ljusslingor och inte kunde slita blicken för jag blev alldeles lycklig i hela kroppen. För när jag får mail från kuratorn senare kommer jag på att juste jag mår ju inte så bra alltså. Det var ju så det var. Meningslösheten knackar på igen, eller nej förlåt, den BRYTER sig in snarare och krossar hårt porslin omkring sig så att det gör ont igen.

Alltså alltså alltså bara log hela vägen hem från bussen igår för jag kom på hur mycket jag älskar mina vänner. 

jaja hej klyshig kärleksförklaring: men jag vet fanken inte vad jag skulle ta mig till om de inte fanns. Det är helt äkta och sant och jätteläskigt men helt fantastiskt samtidigt att tänka på. Tänk att det blev så bra ut av fem brokiga högstadietjejer. Att vi bara blev vi liksom. Tillsammans. Och när jag ler sådär jättejättemycket och ryser i hela kroppen kan jag inte låta bli att tänka på hur vi alltidalltidalltid måste förbli vänner för annars dör jag jättemycket.

Jag minns att jag vaknade mitt i natten och var alldeles blöt av svett på ryggen. Sen minns jag inte mer. Inte mer än att jag drömt om honom igen. Och jag andas i takt men jag får ingen luft och jag lär mig att glömma men minns allt ändå.

 

Jag.Kan.Inte.Släppa.Honom.

1. Någon att sova jättenära

2. Någon att kramas hårt med

3. Någon att prata med alltalltallt om

 

 

 

 

 

 

"...det är jobbigt att behöva någon när man vet att man egentligen inte får behöva honom. När man rent ut sagt borde sluta behöva honom nu på en gång för annars blir det liksom bara ännu sämre och aldrig bättre."

 

"Man får inte göra såhär. Man får inte få någon att bli så jävla kär i en och sen bara släppa. Jag orkar inte detta."

 

"...han sa ju att jag fick höra av mig när jag ville om det blev för mycket, men det är så längesen nu så det kanske inte gills längre."