snälla
När du ligger med huvudet i mitt knä på McDonalds mitt i natten tittar upp på mig och ler kan jag inte titta länge tillbaka. jag frågar vad. du säger får man inte le? jag säger jo. men jag vill säga att snälla du får i alla fall inte le så mycket att mitt hjärta krampar av att inte få kyssa dig. Du får inte vara så mjuk att min mage blir is när jag sen måste klippa av. tänka bort och titta bort för att det inte går jag inte får.
Och jag vill säga att hallå jag håller på att bli kär i dig här och om det är en dålig idé att jag blir det kan du väl säga till typ nu. Så att jag hinner avblåsa ännu mera känslostorm.
För jag går sönder när du kramar mig bakifrån hårt hårt som om jag vore ditt täcke de nätter du är ensam för jag inser att jag kanske aldrig blir mer än så i ditt hjärta och det skadar mig så jävla hårt.
För du man får inte göra så. Man får inte se djupt in i ögonen på det där sättet man får inte stryka bort hår från ansikten mitt i natten på McDonalds, man får inte klappa mjukt över ryggen man får inte le så där stort man får inte fråga vad jag tänker på stup i kvarten och man får inte lukta sådär gott och man får inte vara sådär fin om man inte vet vad som kan hända då. Om man inte fattar att då blir jag kär. Så jävlajävlajävlajävla kär i dig för jag kan inte bli annat nej vem kan det.
om det finns ett sen
mitt huvud i hans armar hans huvud på mitt hjärta som kittlas och sticker och värmer och brister och växer och slår så hårt just då. är inlindad i kroppsvärme och allt som känns är mjuk hud mot mjuk hud och lite skäggstubb ibland men även det är mjukt hur kan hela.han.vara.mjuk.
tiden måste gått fort för hela natten går förbi mint lika snabbt och vi bara ligger där och är. inte mer än två själar på 120 centimeter men mest i universum ja vi känns mest i universum det slår jag vad om.
slår upp ögonen ser mörker och värme och inte honom alls men han är där det vet jag det känner jag hans andetag i min nacke tills det ljusnar sakta och jag drömmer plötsligt en gång och det är ända gången jag sover men det gör inget för jag vet ju att han sover inte heller nej verkligen inte alls för vi bara är hela natten i en enda lång kram och han kramas ibland som om jag håller på att ta slut. så hårt och så länge och så mjukt ändå men det gör jag inte jag tar inte slut och inte han heller och jag vill säga det till honom men vågar inte eller tänker att jag säger det sen.
för det är så hisnande att tänka på men det känns ju som att det finns ett sen.
vill alltid
det här är kanske vad man skriver när man bara vill klamra sig fast vid verkligheten och stunden och dået eller nuet hur länge som helst typ och aldrig någonsin vara någon annan stans än där. I ren desperation eller i ren kärlekshandling eller jag vet liksom inte vad. I fel grammatisk form och i fel tidsordning och i fel allt men bara precis som.det.är.
Han strök mig över kinden med mjuka fingrar, pillade mig i håret, lät sitt pekfinger stryka över mitt vänstra ögonlock. Lämnade handen mot mina läppar, där jag andades mjukt och sen blundade hårt. ja stanna tiden tack. Ville aldrig sluta ligga där och rita cirklar i hans handflata, när hans fingrar hittar mina och håller hårt en stund.
Jag vågar knappt möta hans ögon. Hans stora mörka ögon som är de finaste någonsin ungefär. Det blir för mycket då. För mycket känslostorm nej känsloorkan rent ut sagt. Ibland vågar jag ändå men bara för en stund. Måste titta bort igen. Blir så stort.
Han frågar ofta vad jag tänker på och jag kan sällan svara. Sist han frågade var mitt svar att jag tänkte på att han frös. Han följde mig till bussen i bara shorts och tröja och jag ville kramas för att han skulle bli varm men vågar inte säga det för det blir för stort och får liksom inte plats i mitt hjärta just då nej det skulle typ svämma över seriöst av vad vet jag inte men mina ben skulle inte palla i alla fall.
Minns när vi ska sova och han frågar vad tänker du på, och just just då tänker jag på att jag kanske kanske är kär men det kan jag ju inte säga så jag bara ler istället och tittar bort och ner och gömmer mig och märker att jag rodnar och tur att det fortfarande är mörkt trots att klockan snart är morgon igen. Han säger ska vi släcka och det gör vi.
Jag har inte sovit alls och när klockan ringer är jag dödens trött. Vill aldrig gå vill aldrig resa mig från golvet i hans rum på madrassen där jag ligger i hans t-shirt och gamla fotbollsshorts. Han vill få mig att somna om och stanna kvar och lägger sin hand över mitt ansikte och det är så skönt som trygghet och han är så jävla fin och sen är vi tillbaka från där jag började skriva och han klappar mig mjukt på kinden och säger sov nu somna om.
280314
hej någonting för fint för att skrivas ner har hänt och jag kan inte beskriva tror jag nej inte alls men den känns ungefär som om någon virat en stor fleecefilt runt mitt hjärta men inte för hårt för det har plats att slå ändå utan så där precis lagom mjukt så att allt bara känns lyckalyckalycka kan vi hänga snart igen
