kraftfalt.blogg.se

Jag vänder om direkt. Jag bara gör det för varför skulle jag inte. Han är den snyggaste jag sett och han ropar mitt namn. Vi har känt varandra i mindre än en halvtimme men det spelar ingen roll. Allt annat spelar så mycket mera roll. Han ber om en kram till och sen säger han "varför är du så söt för?". Mitt hjärta slår ihjäl mig inifrån och jag slår ner blicken. Känner mig som en liten flicka och det kanske jag är också. Han är fem år äldre och studerar på universitet i Stockholm. Jag är fem år yngre och typ vilse i livet. Men så. "kan jag få en puss också?" jag sneglar upp på honom, får ur mig ett "kanske".

Så ber han om mitt nummer på klingande stockholmska och jag tror att jag ska sprängas snart för så hårt slår mitt hjärta. Han får det och ringer upp direkt så att jag får hans nummer också. Så blir det tyst en sekund och vi står så nära varandra nu. Som om han är närmre mig än jag är mig själv. Han säger "måste du gå, måste du gå med dom" och jag svarar att jag ska jobba imorgon och trots omständigheterna så är det så skönt att kunna säga det för mitt hjärta kan nog inte slå hårdare än såhär. Så pratar vi lite om mitt jobb och jag glömmer bort att det står fyra personer och väntar på mig en bit bort. Glömmer bort hur de ser allt. Sen kramas vi igen och jag känner hur varm han är tills hans händer släpper mig och nu, nu följer de där sekunderna. De där sekunderna som gärna skulle få vara år för man vet vad man väntar på. För där står vi i regnet, mitt i natten, under en gatlykta, och så kysser han mig.