aldrig riktigt ensam

allt hon ville var att möta hans vackra ögon igen
bara en gång till
om hon ändå vore lite modigare
lite mer obrydd och lite mindre rädd för att göra fel
hon ville så gärna våga
bara ett ord kunde räcka
en blick
två sekunder
hon ville så gärna se djupare in bakom de långa mörka ögonfransarna
bara ta det där steget och kasta sig ut i livet, utan skyddsnät
bara flyga
ramla
flyga
ramla
flyga
och aldrig riktigt landa

Kommentarer
Postat av: Moa

Fint, fint, fint!

Svar: Tack, tack, tack fina du!
kraftfalt.blogg.se

2013-09-13 @ 18:42:16
URL: http://flowerfall.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0