kraftfalt.blogg.se

Allt är förändrat nu. För ett par dagar sedan fick jag reda på att han hade skrivit till henne och bett henne att sova där. Han hade frågat varför hon var ledsen och han hade sagt att han aldrig skulle låta någon göra henne ledsen. Han är den från förra texten och från alla olyckliga ord de senaste två åren. Och Hon är min bästa vän. Han försökte med min.bästa.vän. 

 

Plötsligt är det som att jag inser. Jag inser det jag sett förbi i två hela år. Som att någon plötsligt lyft min blick mot himlen och jag ser hur han är. Hur han egentligen inte är någonting. Han är inte annorlunda. Han är inte speciell. Han är inte fantastisk. Han är inte ens okej. Jag ser hur mycket jag gett honom och hur lite han gett mig. Hur han inte är annorlunda så som jag trodde. Hur vi inte alls delar något speciellt djupt där inne som jag skrev för månader sen utan istället hur jag inte alls är som honom och hur jävla glad jag är för det. Och fan vad han borde vara tacksam. Tacksam för alla fina ord och tankar jag skänkt honom. Tacksam för att jag alltid trott det bästa om honom. 

 

Igår natt sov jag inget. Igår natt famlade jag i mörkret och försökte förstå det här som jag skriver nu. Försökte förstå att han inte är den jag trodde han var. Hela natten var jag vaken för att liksom låta det smälta in. Det var sista sömnlösa natten för hans skull. Aldrig mer. 

 

Men inatt sov jag och inatt drömde jag hur jag träffade honom på bussen och han pratade alldeles för snabbt för han var skiträdd för han visste att jag visste och jag tänkte att rätt åt honom. Rätt åt honom för jag känner ingen sympati för honom mer. Jag bryr mig inte om honom mer för jag vet nu att jag inte kommer få något tillbaka. Det är så det är.

 

Han är inte mitt självklara exempel mer.