bara han tycker om mig
Man tror att han är det enda man är värd. Att man inte är värd något utan hans uppmärksamhet. Att man inte är något alls om han inte tycker att man är det. Att hans bekräftelse är något jävla levebröd, man tror det så mycket att det blir så. Och trots att man bestämmer sig tusenmiljoner gånger om för att jag är värd mer jag är värd mer jag är värd SÅ MYCKET MER, så är det så jävla svårt att sitta och tänka så när han bara är där hela tiden. Matar bekräftelsebehovet med sin närvaro. Med sin existens. Och man inte har en jävla aning om när han tänker sätta igång allt igen. Börja finnas där igen. Bara helt plötsligt.
Och tills dess väntar man. Snällt utanför. Försöker inget, och vänder inte heller ryggen och går. Bara är. Matar hans behov. Aldrig går man. Aldrig slutar man. För vad skulle hända då? Vad skulle hända om han aldrig började allt igen? Vem är man då?
Man tror man är så jävla ensam utan honom.
Kommentarer
Postat av: Moa
Du satte precis ord på alla de, vid första anblicken, obeskrivliga känslor inom mig. Även om jag själv är en relativt egocentrisk person, kan jag inte låta bli att känna att jag skulle tyna bort om det visade sig att han verkligen inte tyckte om mig SÅ. Kram
Svar:
kraftfalt.blogg.se
Trackback
