allt gick sönder och det här är världens sämsta text men jag behövde skriva den ändå

Jag pajjade allt igen. Mig själv, honom, och oss.
Ingenting höll när jag krigade mot mig själv. 
Han förstod inte, bad mig förklara, men jag förstod ju inte heller
I alla fall inte vad.
Bara att och att det inte räckte längre
Jag räckte inte längre
 
Aldrig förut har jag upplevt sådan inre smärta
psykisk smärta
Mina egna ord gjorde mest ont
Det han sa visste jag ju redan, hade jag ju redan sagt till mig själv
1000 gånger
jag hatade mig själv mest av alla och kunde knappt stå ut med att han låg där bredvid och tröstade mig
Det var ju jag som hade sårat 
jag som hade pajjat
jag som hade förstört
än en gång.
 
och han sa det där.
det där som jag redan visste.
att lär du dig inte kommer det aldrig att funka
med någon
 
nu vill jag bara här ifrån
skam
försvinner inte så lätt
jag vill skapa nytt
hitta nya
bli ny
för all framtid
 
och jag vill lära mig
lära mig hos någon som kan
jag vill veta varför jag ångrar mig så fort jag bestämt mig
för hur kan jag alltid välja så fel att jag alltid behöver ångra mig?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0