kraftfalt.blogg.se

Som någon slags uppdatering så behöver jag få ur mig att denna lördagsnatten var precis lika bra som förra, om inte bättre. Skrev en hafsig mobilanteckning igår hos O när hon damsög, bara för att minnas allt. Allt som var bra. Som är bra. Det är så ofta nu förtiden, liksom försöker suga åt mig av varenda sekund som känns bra här i livet. Men ja, i alla fall. Den där anteckningen skrevs när L hade åkt hem, han sov hos oss nämligen. L är alltså han som förra inlägget handlade om. Jag och O delade hennes föräldrars säng och han tog hennes. Han sov hos oss för att han missat sin sista buss. Bara det liksom. Hade jag varit honom hade jag varit skitstressad sönderstressad och panikslagen om jag missat min sista buss. Men jag är ju också jag. Och han är ju också han. Precis som han ska vara. Så enkel och så lugn. Verkar ta allt med en klackspark och det är så jävla skönt att umgås med den typen av människor. Han är motsatsen till mig och FAN vad jag behöver det. Någon som inte försöker vara någon annan än den han är och någon som avdramatiserar allt och inte tar livet på så stort allvar. Det kan inte jag riktigt än. Allt känns så överdrivet viktigt för mig, som om jag går på en tunn tråd flera mil upp i luften redo att trilla ner och dö när som helst. Men med honom är det inte så. Och det är så konstigt egentligen. Han tillhör liksom den typen av killar (om man nu får generalisera så grovt) som jag aldrig trodde att jag skulle kunna hänga med. Jag tror typ att jag vill ha pinnsmala indiekillar som är värsta PK och gillar att snacka deep och gråta men så är väl lyckligtvis inte fallet och jag börjar nog inse det nu. Men nog om det, nu ska jag berätta tre kul/fina/asgrymma saker som hände den här natten, alltså det jag skrev ner hos O.

ETT. Jag slog ännu en sportkille i armbrytning vilket var upprepning på förra lördagen, (glömde berätta det), så jag kände mig lite oövervinnelig igen och ville flyga. Blir stolt liksom. Tror det ska bli mitt nya partytrick.

TVÅ. Jag hade glömt min parfym framme i köket på förfesten så L tog lite av den, luktade på handleden och sa, "det luktar dig". Vet inte varför men det kändes så jävla fint. 

TRE. Jag träffade på min barndomskompis och barndomskärlek vid bussen klockan halv fyra på natten och vi kramades och han berättade massa saker som jag hade glömt om oss. Det var typ 8 år sen sist.

Och så bara en sista:

FYRA. När vi var på väg hem från bussen och O hade gått i förväg för hon var så trött sa plötsligt L till mig att han hittat den där tjejen på facebook, henne som han snackat med. Och nu undrar man kanske vad som är så jävla bra med det här, men jo, grejen är inte vad jag kände utan vad jag inte kände. Jag kände ingen slags avund över huvud taget utan istället var det som om han gav mig förtroende när han berättade det. Som om han tyckte om mig för något annat än hur jag såg ut, liksom för hur jag var och det är ju megabäst egentligen. För ärligt talat så bryr jag mig inte om det händer något mellan oss mer än vänskap. Jag vill bara ha honom i mitt liv lite ibland och jag hoppas att det är okej.