kan inte sluta tänka känns som att jag inbillar mig snart
Jag spelar upp det om och om igen. Som en gammal videofilm fast i huvudet. Fram och tillbaka, om och om igen. Hans varma händer genom mitt hår, runt min midja och lite under min kjol. Hans läppar mot mina och skäggstubben som kittlar mot hakan. Jag vet inte vem han är, vad han heter eller hur gammal han är och det suger så himla hårt samtidigt som det nog är bäst så. Jag behöver liksom inte oroa mig för att jag var kass på att hångla för jag får aldrig veta. Men samtidigt - han charmade mig så in i norden. Dansade så jävla bra och hade värsta bästa euphoria-atityden. Ge mig mer av detta känner jag bara, ge mig mer. Och varför. VARFÖR kan jag inte bara få minnas hans ansikte. Jag minns i alla fall hur det kändes att dra fingrarna genom hans hår. Då vet jag att det var på riktigt. Och en grej bara, det här är liksom mitt första hångel. Jag MÅSTE faktiskt få analysera sönder det och aldrigaldrig glömma det. Så är det bara.
update: Nu minns jag också hur jag torkade mig lite tafatt om munnen när han lämnade mina läppar, och så såg jag hur han skrattade, fast på ett snällt sätt, genom de hårt blinkande ljusen. Det var fint på något sätt.
update nr2: jo jag gjorde faktiskt så att jag letade igenom ca alla mina vänners vänner och försökte hitta den här snubben bara genom de tre första bokstäverna i hans namn. Dom minns jag, men inte mer. Fuck vin. På riktigt alltså. Man blir lite bedövad liksom. Och nä, jag hittade inte honom.
Kommentarer
Trackback
