kraftfalt.blogg.se

Jag stirrar på datorskärmen. Försöker känna något. Typ glädje. Jag har bytt profilbild på facebook. Varför? Jag tyckte att jag såg för deppig ut på den förra, och glad ska man ju vara för då blir man omtyckt. Väl? Tolv likes har den fått. Tolv stycken personer har tryckt på en knapp för att bekräfta mig. Tolv personer tycker att jag är snygg. Tolv personer tycker att jag är okej. Vilka? Har dom tillräckligt med status eller integritet för att det ska vara värt något? Eller är det bara sådana som jag inte bryr mig om vad de tycker? (man tänker faktiskt så och det vet ni alla) Vems uppmärksamhet vill jag ha egentligen? Och DÄR kom den. Den trettonde. Han som är snygg, och jävlar, det kändes ändå lite i magen. Han bekräftade mig. Det är värt något att han gillade min profilbild på facebook. Varför? Jo... För då känner jag mig snyggare. Om en person som jag anser snygg verkar se mig som snygg betyder det massor. Jag litar ju på den personens koll på sånt här. Jag blir skitglad och kan glädja mig åt detta en stund. Men det tar slut ganska fort...För vad ger det mig att han och de tolv andra har tryckt på en knapp för att visa att de tycker att en bild på mig på facebook är ganska fin. VAD GER DET MIG I LÄNGDEN? Nej juste, inte ett skit. För vi har inte utbytt några tankar. Inga samtal. Vi har inte precis nytta av varandra, för en like blir inte mycket mer än en väldigt lätt klapp på axeln i längden. Liksom "du är okej, du är snygg, du kan ha den här profilbilden, det accepterar jag". Och ju fler desto bättre. Helst ska det vara upp emot trettio. För det har ju en annan av mina bilder fått...Är inte den här lika snygg? Vad gör jag för fel? Borde jag vinklat huvudet åt andra hållet, haft en annan tröja på mig, satt upp håret...? Varför är jag inte lika accepterad? döööööööö. Jag dör snart på facebook. Det bara liksom suger musten ur en och ger en ett sånt sjuhelsike bekräftelsebehov.