kraftfalt.blogg.se

Och när jag vaknar mitt i natten (som egentligen är tidig morgon för jag somnade för sent igen) av åskan som dånar i taket ovanför mitt huvud tänker jag att det här är nog botten, för nu kan det omöjligtvis bli värre. Det här är så jävla djupt i botten för det kan inte bli värre än kvällen då jag bestämde mig för att jag inte orkade låtsas längre. Inte orkade fejka leenden, skratt och glädjetjut. Kvällen då alla var glada utom jag för jag hade ju inte roligt helt enkelt. Jag var inte glad någonstans och tänkte i mörkret där jag stod att jag passar ju varken in här eller där och det spelar fan ingen roll vad jag gör längre. Jag kommer alltid vara någon annan än de andra. Skillnaden på då och nu (alltså nu nu nu) är bara att jag slutat försöka.