kraftfalt.blogg.se

Det är den 29 juli och jag är glad.  Egentligen är det helt fel vecka i månaden för att jag ska vara glad, men jag är det ändå. Glad. Hoppar på bussen i ett mulet sommarsverige och känner något som jag inte kännt på länge men som verkar misstänkt likt det där man kallar mod. Egentligen fattar jag knappt själv varför. Inget flyter egentligen på just nu, men inget är heller som det brukade vara. Saker har förändrats. JAG har förändrats. Det är nog den främsta anledningen till min lifseufori här under molnen på en skitig buss i sommarsverige. För jag är stolt. Stolt över vad jag genomfört och vad jag vågat de senaste dagarna. Att göra och säga saker fast man inte vill fast man inte vågar och fast att knäna skakar alldeles för mycket. Det är sånt. Det faktum att man inser att man faktiskt kan, det är det som gör det. Det är det som gör att man orkar fortsätta.