tio dagar

Jag har alltid älskat att möblera om. Flytta byrån, flytta soffan. Köpa nya kuddfodral, gå på loppis. Göra om göra nytt. I rummet jag hade tills jag var 10 hade sängen stått på exakt alla möjliga ställen på mina 22 kvadratmeter. Jag och min bror bytte rum varannan månad och när vi skulle flytta in till stan var det jag som var mest exalterad. Tänk att få möblera i ett helt nytt rum. Göra om, göra nytt.

Längtan efter att flytta hemifrån kom när jag var 16. Jag mådde illa. Kände mig instängd. Hade redan möblerat om så mycket det var möjligt i mitt nu sex år gamla rum och jag fick inte luft. Jag ville klara mig själv, vara ensam och ifred.

Nu är jag nitton och om två veckor flyttar jag hemifrån. Och jag önskar att jag kunde säga att jag längtar. Jag önskar jag kunde säga att NU, nu händer det äntligen.

Istället är jag skiträdd.
Vaknar om mornarna och kan inte resa mig. Kroppen väger typ 10000000 ton och jag är inte längre sugen på frukost. Jag ligger där och ser allt som är hemma. Jag kan blunda och berätta för dig exakt hur det ser ut. Tavlorna på väggen, böckerna på nattduksbordet. Jag ska lämna det. Jag ligger där och förstår inte hur jag ska kunna lämna det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0