01.31

Hej. Jag skriver här för jag kan inte sova. Jag är trött, det är inte det som är problemet, men mina redan höstspruckna läppar hindrar mig från att le. Jag trodde ju inte att det skulle vara så svårt. Jag trodde att jag skulle klara allt. Hinna allt. Bara jag inte tänkte så mycket. Men det skaver redan. En vän sa till mig att jag aldrig ska sluta för ens det tar kål på mig. Men hur vet man när det tar kål på en? Hur länge får det lov att hålla på och ta kål på en innan man slutar? Min förhoppning är att det aldrig ens ska gå så långt. Just nu klarar jag mig ganska bra med att bara klappa mig själv på axeln och tänka om och om igen att det är okej. Det är okej att jag inte kan sova. Det är okej att jag kommer vara trött. Och det är okej att fucka upp ibland. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0