men fan heller

kan det verkligen vara så? gick det så jävla snabbt fram till stupet? 
det här är vad jag tänker när jag trycker upp den tunga dörren och går ut från elevhälsan. jag har varit där inne i en timme nu och dörren känns lika tung som mitt hjärta och det blöder. hårt blöder det precis som i maggios texter.
 
hon sa att det kan handla om att jag är på väg in i en depression, och bara ordet gjorde mig så jävla rädd. rädd för mig själv. kände mig så jävla liten och ynklig när jag satt där framför en okänd kvinna och grät. grät för allt som jag hela tiden vetat om men aldrig vågat inse. grät för de saker som jag aldrig pratat om med en annan människa på riktigt och på allvar. Sammanlagt tre pappersnäsdukar från en brun låda på bordet använde jag som jag sedan pillade sönder allihop av ren nervositet.
 
och nu är jag hemma och skriver snabbt in de tio bokstäverna i sökrutan på google innan jag lika snabbt klickar ner sidan igen. varför i helvete ska jag googla det? vad hjälper det mig egenligen? det kanske inte ens är det. jag kanske bara är helt fucked up i skallen helt utan anledning. eller bara lite nedstämd som hon sa.
men vad det än är så har jag ont i huvudet. hårt som fan spänner det under pannbenet ovanför vänstra ögat och jag vill bara sova. Orkar inte tänka orkar inte prata orkar inte ens vara. och oavsätt vad det handlar om så räcker det nu, jag vill upp härifrån. jag ska inte längre ner nu. det ska jag bara inte. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0