lämna mig aldrigaldrigaldrig

Alltså alltså alltså bara log hela vägen hem från bussen igår för jag kom på hur mycket jag älskar mina vänner. 
jaja hej klyshig kärleksförklaring: men jag vet fanken inte vad jag skulle ta mig till om de inte fanns. Det är helt äkta och sant och jätteläskigt men helt fantastiskt samtidigt att tänka på. Tänk att det blev så bra ut av fem brokiga högstadietjejer. Att vi bara blev vi liksom. Tillsammans. Och när jag ler sådär jättejättemycket och ryser i hela kroppen kan jag inte låta bli att tänka på hur vi alltidalltidalltid måste förbli vänner för annars dör jag jättemycket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0