det här är inte meningen längre

Det finns tider då allt bara forsar fram. På ett bra sätt. Som en liten barkbåt i den stora floden med ett perfekt tillverkat segel ungefär. När man vill stå där, högst upp i det gamla vattentornet och skrika allt vad man kan och bara för att man kan. För att dörren var öppen och tanken så kittlande.
 
Sen finns det tider när forsen inte forsar för det blåser inte längre på ett sånt där bra sätt. När seglet är lite trasigt. Lite dåligt med för många små sprickor och hål. När dörren till det gamla vattentornet som alltid var öppen inte är det längre utan så jävla låst är den istället. Orubblig och i vägen för allt. Det är då man inte vill vara kvar. Det är då man vill bort. Det är då, då som är nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0