ARKIV: skriver inom parantes för att jag inte riktigt vågar erkänna det
För idag kom han tillbaka. Han har varit som bortblåst hela veckan och jag har fan fått abstinens.
Men idag skymtade jag den där helvetesvackra individen i två sekunder och det sög till något alldeles sjukt i magen. Han är här. Han finns igen. Men han är fortfarande inte min.
och jag gör * OLYCKLIG KÄRLEK som en punkt på den där fruktansvärda listan av och om allt som kommer på en gång, (för ja, det är nog så att jag är så jävla kär i honom men vågar inte erkänna det, nej inte ens för mig själv för jag vill inte vara svag och det blir man ju av kärlek) (väl?)
Kommentarer
Trackback
